Oxford

Hallå vi kan inte släppa London riktigt än... 
Dagen innan skolavslutningen så begav sig största delen av skolan till Oxford som ligger ungefär 2 timmar utanför London. De flesta av oss hade sovit under 4 timmar så på väg dit var det sova som gällde. Oxford är känt för sina universitet och staden var ungefär så som jag hade tänkt mig faktiskt! Det var en mysig och gammaldags stad med mycket att titta på. Trots att jag var väldigt trött så är jag glad att jag följde med. Kul att kunna säga att man varit där! Tydligen så var en av matsalarna i en av byggnaderna vi gick förbi, den som är med i Harry Potter. Men det kostade så vi skippade det haha. 

Den allra sista dagen

Överst har vi mina underbara värdföräldrar. Ursäkta för kvaliteten på bilderna men det var mobilen som fick ta bilderna då kameran var nerpackad. 
Nu har jag varit hemma i en vecka och två dagar. Herregud, vad tog 5 månader vägen? Det är dock skönt att vara hemma, med familj, vänner och såklart Johan. Sista dagen kravlade jag mig upp efter alldeles för lite sömn och packade klart. Jag var ledsen men för mig kändes det inte realistiskt... jag menar, det kändes som om jag skulle vakna i samma säng dagen efter... Men icke. 
 
Vi tog 111 (den bussen vi i princip alltid tar) en sista gång och begav oss mot Heathrow. Fick betala övervikt på 65£ vilket gjorde mig så jäkla arg på bara 4 kg men men.. Efter ett tag så var hela gänget samlat och vi köpte lite att äta på sen var det dags att sätta sig på planet. Hamnade bredvid härliga Johanna och resan gick supersnabbt. Allt gick enkelt och snabbt med bagaget och när jag kom ut så stod min käre far och väntade på mig. Blev så glad för att se honom. Det var sååå fint väder när jag kom hem och njöt hela vägen hem av vädret.
 
När jag kom hem åt vi supergod mat (eller det var så gott för jag knappt ätit svenskt på 5 månader). Sedan fixade jag mig och begav mitt till Johannas student där nästan alla mina närmaste var vilket var så kul! 
Eftersom jag var väldigt trött och inte så festsugen så stannade jag ungefär en och en halv timme där sen begav jag mig vidare till Eslöv för att träffa Johan. Han var väldigt sjuk och trött efter en vecka i Magaluf men det gjorde inte mig något. Det var bara så skönt att verkligen känna att han fanns haha, låter kanske konstigt. Men när man inte träffat någon på så länge så är bara en beröring av den personen förrvirrande men fortfarande så avslappnande. Det var så skönt att träffa honom. 
 
London, du har gett mig så mycket. Fyfan vad bra det har varit. 

The Breakfast Club

Detta är ett sådant moment där man inte ska dömma boken efter sitt omslag. Idag käkade vi på The Breakfast Club som det är sååå mycket hype om och när vi kom fram vi bara "är det verkligen här??" och det var det... 
folk köade utanför och vi bara wtf. Men vi ställde oss i kön för folk säger att det är värt väntan. Efter ett tag kommer vi in och vi bara "va? detta är pyttelitet och inte alls så satsigt som det verkade?" 
men vi satte oss ner, kollade på menyerna och eftersom de är kända för sina pankakor så måste man ju käka deras pankakor, right? 

Vi alla tog en "All American" (tror jag den hette) för vi var sååå hungriga och ville ha så mycket mat som möjligt och nog fick vi mat. Herreeegud vad mätt jag blev. Det kanske inte ser sådär instagramvänligt ut MEN som sagt dömm inte boken efter dess omslag för gud vad gott det var. Värt all väntan! vattnas typ i munnen medan jag skriver... Om du inte pallar all den där proteinen (korven var mindre god btw) så ta deras pankakor bara för ohhh my.. det var goda! 
 
Rekomenderas till den som orkar vänta i ca 25 min på något gott, för den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. vill dit igen. typ imorgon.